Vad är ccTLD? (Country code top-level domain) Komplett Guide

ccTLD är en förkorning av Country code top-level domain, på svenska Nationell toppdomän.

En toppdomän med landskod är en ccTLD, därav ”nationell toppdomän”, eller ”country code”. ccTLD:er är reserverade för ett visst land eller territorium, och även om termen kan uppfattas som komplicerad är konceptet enkelt, och någonting som alla kommer i kontakt med på en regelbunden basis.

ccTLD:er är landets eller suveräna statens kodning i slutet av webbadressen för registrerade domäner. ccTLD:er kan identifieras med sin landskod på två bokstäver, till exempel är fr Frankrike och domänen skulle registreras som www.hemsida.fr.

Använd ISO 3166-1-koderna för att bestämma den korrekta tvåbokstavskoden. I vissa mer sällsynta fall används ASCII-identifierare istället för landskoder. Till exempel RLD:er som använder icke-latinska tecken, det finns internationaliserade landskoder för toppdomäner.

SEO och ccTLD

Ett viktigt begrepp inom SEO är ccTLD. De representerar det starkaste sättet att ange webbplatsens ursprung för användarna. Det är också viktigt i SEO-konstruktion eftersom sidor med ccTLD-kodning sannolikt kommer att rankas högre i sökresultaten för ursprungslandet. Till exempel, en hemsida som slutar med .SE kommer antagligen att ranka bättre på Google för användare i Sverige än vad en domän med ccTLD .NO skulle göra.

ccTLD:er kan inte geoinriktas eftersom de är formaterade efter land och automatiskt inriktade på geografiska områden med sina två kodade landskoder.

En av nackdelarna med ccTLD:er kan hittas i oförmågan hos länkar för att öka domänens auktoritet. Sökrobotarna ser dessa sidor som helt separata webbplatser som inte är relaterade. Det kan vara kostsamt att underhålla flera ccTLD:er, så många designers använder underdomäner och underkataloger för att skicka användare till innehållet som är lämpligt för deras ursprungsland och preferenser. Det är viktigt att överväga för- och nackdelar med valen innan man gör ett val om ccTLD för sin hemsida.

Webbansvariga som vill börja bygga webbplatser för särskilda språk eller länder kan behöva visa bevis på att de har en anledning att skapa en webbplats i det landet. De kan behöva kvalificera sig för att registrera sig för domänen. Däremot har majoriteten av ccTLD:er inte detta krav.

Toppdomäner klassificeras i två huvudgrupper: generiska (gTLD) och landskod (ccTLD). De förstnämnda består var och en av minst tre alfabetiska tecken och inkluderar ändelser såsom .com (kommersiell), .net (nätverk), .org (organisation), .gov (amerikanska myndigheter), .edu (utbildning) och .mil (USA) militär).

Till skillnad från relativt få gTLD finns det mer än 240 ccTLD. Exempel inkluderar .ae (Förenade Arabemiraten), .cl (Chile), .es (Spanien), .fr (Frankrike), .in (Indien), .jp (Japan), .ml ( Mali), .nz (Nya Zeeland), .pw (Palau), .ru (Ryssland), .se (Sverige), zw (Zimbabwe), och många fler.

Användning av ccTLD är valfritt när du skapar ett domännamn. Till exempel, även om USA har en landskod (.us), använder de flesta amerikanska webbplatser endast en gTLD och utelämnar ccTLD.

De flesta ccTLD:er motsvarar de två bokstäverna ISO 3166-1 landskoderna. ISO 3166-1 är en del av ISO 3166-standarden, som först publicerades 1974 av International Organization for Standardization och definierar tre olika koder för varje land eller annat geografiskt område: ett tvåbokstavssystem, ett trebokstavssystem och ett tresiffrigt numeriskt system.

Bland de få skillnaderna mellan ISO 3166-1-landskoderna och ccTLD:erna är att vissa av ISO-landskoderna inte används som ccTLDs och att det finns vissa ccTLDs som inte överensstämmer med ISO-koderna. Ett exempel på det senare är .uk (Storbritannien), en av de mest använda ccTLD:erna. En annan är .eu (Europeiska unionen), som blev bli tillgänglig i slutet av 2005 efter år av diskussion.

.eu är också ovanligt eftersom det är för en grupp länder snarare än för ett enda land. Likaså är Antarktis en kontinent som har sin egen ccTLD (.aq). (Även om Australien också är en kontinent som har sin egen ccTLD, .au, är det också ett land.)

Dessutom finns det ett antal delar av länder och beroende territorier som har sina egna ccTLDs, såsom .fo (Färöarna), .hk (Hong Kong), .pr (Puerto Rico), .vg (Jungfruöarna, Brittiska öarna). ), .vi (Jungfruöarna, USA), med flera.

Det övergripande ansvaret för ccTLD:erna tillhör IANA (Internet Assigned Numbers Authority). Varje land utser dock en eller flera förvaltare för sitt ccTLD och anger reglerna för tilldelning av domännamn inom det. I Sverige är det Internetstiftelsen som har i ansvar att förvalta och sköta driften för .SE ccTLD:er.

Till exempel tillåter vissa länder vem som helst, oavsett medborgarskap eller plats, att förvärva en domän i deras ccTLD, medan andra enbart tillåter invånare att förvärva en domän i deras ccTLD.

Under internets tidiga liv räckte en generisk toppdomän (gTLD) för att differentiera domäner efter typ av företag eller organisation. Men när internet växte explosionsartat kunde dessa domännamn med tillägg som .com, .org, .edu eller .gov – inte definiera ursprungsland. När internet spreds blev det nödvändigt att identifiera den region där en domän finns.

Varje land har sin egen landskod.

Dessa nya ccTLD:er möjliggjorde enkel identifiering av domännamnsregistret i en viss region.

Prissättningen för domänregistrering och förnyelse kan också skilja sig åt beroende på land eller TLD-typ.

Lämna en kommentar